Tribut
Konstnär: Raul Raschetti
Under våra liv träffar vi många olika människor och utan tvekan får vissa en speciell plats i våra hjärtan. För att de alltid har varit där för oss i svåra tider eller helt enkelt för att de har vuxit upp med oss och gett oss sin ovillkorliga kärlek. För detta förtjänar de vår eviga tribut.
Denna tribut är lite annorlunda. Den är nämligen till okända kvinnor och män som har gett allt i sina liv, däribland tårar och ibland blod, för att utveckla landet. Pensionärerna. FN:s generalförsamling har utsett den 15 juni 2013 till en världsdag för att uppmärksamma våld och övergrepp mot äldre. Flera debattörer menar dock att denna dag också bör bli ett startdatum för ett offensivt arbete för äldres mänskliga rättigheter världen över.
Under många år har pensionärer blivit lovade bättre villkor från alla håll. Tyvärr är många pensionärers liv märkta av alla komplikationer de står inför för att leva ett värdigt liv: pengar som inte räcker, brister i vården och alltmer begränsad hemhjälp. Många har blivit sekundära medborgare och deras problem tas sällan på allvar och ignoreras ofta när de kräver lösningar. Men de, de evigt osynliga, kan inte bara leva av löften. De förtjänar det heller inte. Från gruvarbetare till läkare, från lärare till städare, alla har de bidragit med sitt arbete för ett bättre samhälle, andra har gjort det med sin kreativitet och sin konst. Det finns många kvinnor och män av olika nationaliteter som också är en del av pensionärsarmén och som bidragit till utvecklingen av Sverige. Vi måste värdesätta de skatter som var och en av dessa själar gömmer och ge dem respekten som de förtjänar.
Livet tog mig till Sverige 1982 då jag var tvungen att lämna allt bakom mig, jag hade ingenting. Men jag var tvungen att lämna det viktigaste, det som verkligen gör ont och lämnar spår, mina nära och kära. Tack vare er solidaritet har jag och många andra haft möjligheten att starta ett bra nytt liv här. Det är därför detta även är en personlig tribut.
Låt oss berätta för våra barn och ungdomar, låt oss visa dem vem som är arkitekterna, med framgångar och motgångar, av det välbefinnande som de idag kan njuta av och möjligheterna att utvecklas som goda människor. De kommer utan tvivel att berika sina liv och se saker från en annan vinkel i denna milis av glömda hjältar. Det är värt att berätta pensionärernas historia. Trots allt är den full av glädje, stolthet och mod. Det är deras tribut till samhället och vår huvudsakliga skyldighet måste vara att skydda den – idag, imorgon, alltid.
Raul Raschetti