Åtta konstnärer från Fröfabriken Creative Space i Landskrona visar sina verk på Kulturhotellet, i en utställning där olika tekniker och uttryckssätt tillsammans utgör ett helt eget landskap. Djup svärta möter sensuella uttryck, nonfigurativa motiv delar yta med ikoniska tecken, stadens struktur samtalar med naturens vildhet och nakenhet samsas med alla de möjligheter som ryms i teatermaskens funktion. Här finns en underliggande rörelse genom tiden, i metod och idé, och en fråga om hur förhållandet mellan konstnären, verket och tiden ser ut.
Anita Christoffersson
Sedan länge har jag arbetat med nonfigurativa bildidéer i varierande material, gärna i serier, där bildspråket tänjs och prövas. Jag använder ofta cirkeln och eftersträvar som regel en meditativ stämning.
Under senare år har jag alltmer börjat undersöka stämningar som ligger djupt fördolda i de flesta människor. Jag använder mig då ofta av ting, som kanske länge funnits i min närhet och i sig redan har ett budskap. Resultatet visas ofta i installationsform.
Berit Fradera
Född och uppvuxen i Värmland och utbildad på Konstfack i Stockholm och Escuela Superior de Artes y Oficios i Barcelona. ”Den tekniska rikedom som finns i både gammal och ny spansk konst lärde mig mycket. Måleri ligger mig nära men jag prövar också andra uttrycksmedel som ljusinstallationer och arbeten med olika objekt. Utsatta människor finns ofta i mina bilder och naturer är en aldrig sinande källa både till ro och oro och arbete. Just nu upplever vi stora omvälvningar i vår närhet, med människor från krigshärjade länder. Detta berör mig starkt och blir en del av min konst.”
Sofi Hagman
De senaste två decennierna har jag i huvudsak arbetat med grafik i olika tekniker. Jag har ateljé på Fröfabriken i Landskrona men trycker bilderna på konstnärernas kollektiva verkstad i Malmö (KKV grafik). Jag deltar i internationella grafikbiennaler och triennaler samt ställer ut i gruppsammanhang och separat i och utanför landet.
Det ligger i den grafiska arbetsprocessen en nödvändighet att tänka i olika stadier, och att hela tiden hålla kvar sin vision av ett resultat, då stegen till den färdiga bilden är flera. Jag tycker om den långsiktiga processen som ibland kräver att man ändrar riktning lite grand och finner andra lösningar. Det är spännande helt enkelt.
Främst arbetar jag med djuptryck och med rostig järnplåt som etsats i väder och vind för att slippa järnkloridbadet. Den 2-3 mm tjocka plåten bildar en relief i koppartryckpappret och ger effekt av ett djup till bilden. Järnplåten sågar jag ut till former med sticksåg och bearbetar med elektrisk borr, fil, sandpapper och spik innan plåten färgas in och trycks.
Torrnålstekniken tilltalar mig då den är så direkt och svärtan så djup.
Högtryck såsom linoleum, träsnitt och boktryck är också tekniker som jag gärna arbetar med, ibland broderar jag också på trycket.
Agneta Hemert
Om min konst
I mitt skapande är jag snabb och intuitiv och har därför valt att mest arbeta med ritfilm som underlag då pennan och penseln flyter fram över materialet och ett skimmer uppstår som skapar olika dimensioner och frambringar även det sensuella utryck jag söker. Mina berättelser finner jag i mig själv, fragment ur livet som gör sig påminda i stunden som dröjer sig kvar en stund.
Hans Jonsson
Femmes d’argile
Wet plate collodion fotografi
Hans Jonsson arbetar med av en av de första fotografiska processerna, från mitten av 1800 talet, och är en av pionjärerna i Sverige inom detta område. Den här gången ställer han ut 30 x 30 cm originalbilder på glas, ambrotypes.
Hans Jonsson har varit verksam som fotograf sedan början på 80- talet främst med sin bas i Malmö. Numera fokuserar Hans på en mycket speciell typ av fotografi som är över 150 år gammal, Wet Plate Collodium eller Våtplåtsfotografi. Hans har gått från den digitala fotografin tillbaka till hantverket, bytt det snabba mot det långsamma.
Hans Jonsson finns bland annat representerad på National Museum.
Bianca Maria Barmen
Mina skulpturer kan ses som förtätade ordlösa berättelser som rör sig kring begrepp som förlust och minne, ofta i ett tillstånd mellan dröm och vaka. Om det inre och det yttre, kanske ett Novalis hemlighets-tillstånd. Skulpturerna bär på en annan tid än kroppens tid men en tid som ändå måste förstås genom kroppen. Det kan vara en bild i nyhetsströmmen eller en rad i ett litterärt verk som startar arbetsprocessen. Teckning, akvarell, foto och text är andra viktiga delar i mitt konstnärskap.
Jag är utbildad på den Kongelige Danske Kunstakademi, Köpenhamn 1985-92
Kim Berkhuizen
Ursprungligen från Landskrona och har efter många år runt om i Sverige och utomlands åter hamnat i Landskrona.
Kim har en stark dragning både till naturen och storstäder och det återspeglas i hans konst. Raka arkitoniska linjer blandas med böljande former som drar tankarna mot havet.
Norbert Robles
Ansiktsmasker är ett centralt inslag i Norbert Roblés bildvärld. Från färgintensiva, detaljerade studier av rollspel i commedia dell’arte till avskalade afrikanska ritmasker. Själv säger han att det är Medlehavet som präglat och inspirerat honom allra mest. Färgerna och dofterna. Ljuset. Stämningen.
Han föddes 1953 i Algeriet, då en fransk nybyggarkoloni med flera hundra tusen emigranter från Europa. Det var farligt att vara europé i Algeriet. När självständigheten var ett faktum bestämde sig Norberts far för att fly med sin familj, till kuststaden Oran och sedan vidare till Marsielle. Tidigt en morgon lyckades han föra familjen i säkerhet, den sista biten eskorterade av främlingslegionen. På hösten flyttade familjen till Grenoble, och det var här Norbert upptäckte sin kärlek till konst. Efter estetisk linje på gymnasiet lyckades han – mot föräldrarnas vilja – komma in på Ecole des Beaux Arts i Grenoble. Själv var han övertygad om att bli konstnär.
1979 flyttade Norbert till Uppsala, där han försörjde sig som trädgårdsmästare och frilanstecknare och grafiker på Sveriges Television. Det var först när han flyttade till Sköve som han på allvar etablerade sig som konstnär. De första åren i Sverige var Norbert Roblés bildvärld mörk, hotfull och politiserad. Kafka, Strindberg och Bergman var viktiga inspirationskällor. Men världen ljusnade och Norbert hittade tillbaka till sina rötter och Medelhavets ljus och färger. Och sin fascination för masker. Teatermasker, lösnäsor; attribut för att dölja sin identitet, gestalta karaktärer, skydda sig mot onda makter, uttrycka anonymitet, bekräfta sin sociala ställning eller kort och gott utstråla spänning. Efter hand har bilderna blivit mer och mer avskalade, stiliserade, men maskerna finns där. Som primitiva ritmasker. Eller som den karakteristiska bildväven som ofta återkommer i hans verk.